Den tjugoförsta lär ju vara oslagbart, och nog blev det en förstklassig konsert i Voxna kyrka måndagen den 3 juli – trots att orosmolnen hopade sig strax innan. Stefan Olmårs’ mångårige ”stöttespelare” Lennart Eng avled före midsommar, tenoren Bror Magnus Tödenes lämnade återbud veckan före och värmeböljan som hart när lamslagit hela befolkningen under juni dröjde sig envist kvar. Nu ordnade sig allt till det bästa: Sonny Wallentin med hustrun Eva ryckte in som fullvärdig ersättning för Tödenes och vädret blev perfekt – varken värmechock eller störtregn. Jussi själv hälsade den talrika publiken välkommen med dansken Mogens Schraders välbekanta Sommarnatt, och hela första avdelningen ägnades åt den nordiska sångskattens främsta mästerverk. 

​

Karin Mobacke, som var ”ung och lovande” för fyra år sedan, återkom nu med två av Gunnar De Frumeries och Pär Lagerkvists Hjärtats sånger. Sonny Wallentin, som medverkade även i fjol, bjöd på Hugo Alfvéns finstämda tonsättning av Tove Ditlevsens Så tag mitt hjerte, och Edvard Griegs lika finstämda Jeg elsker dig med text av H C Andersen. Magdalena Risberg hade valt Wilhelm Stenhammars I skogen och Stjärnöga och återkom i andra avdelningen med två sånger av Jean Sibelius: Var det en dröm? och Flickan kom ifrån sin älsklings möte. Årets ”ung och lovande” sångare, den blott nittonårige basbarytonen Petter Stenebo, visade sin talang i Peterson-Bergers Böljebyvals, text av Karlfeldt, och Ture Rangströms Vingar i natten, med text av Bo Bergman. 

​

I andra avdelningen fortsatte Karin Mobacke den nordiska linjen med ännu en Alfvénsång: Skogen sover, men sedan bytte hon spår och iklädde sig kammarjungfrun Despinas roll i Mozarts Così fan tutte, och sedan blev det italienskt för hela slanten. Sonny Wallentin sjöng Ideale av Tosti och Core ’ngrato av Cardillo, och när det var dags för extranummer, återkom Petter Stenebo med Non più andrai ur Figaros bröllop, Karin Mobacke med Musettas aria ur La bohème, Sonny Wallentin med Non ti scordar di me av De Curtis och avslutningsvis Magdalena Risberg med Mimìs aria ur La bohème, där Sonny Wallentin hjälpte till med Rodolfos korta men viktiga replik ”Si”. Magdalena gjorde för övrigt stor succé som Mimì på Stockholmsoperan tidigare i år.

​

Stående ovationer förstås och, i stället för blommor, tunnbröd till samtliga medverkande, där också pianisterna Eva Wallentin, Bengt Andersson och Staffan Krafft fick sina välförtjänta belöningar. Hyllad blev också Jussi Björlingsällskapets mångårige styrelsemedlem och vice ordförande Hans Thunström, som på grund av sjukdom lämnar sina uppdrag och avtackades med tal, skrivet av sällskapets ordförande Bengt Krantz, och en kristallskål med Jussi Björlings porträtt ingraverat. Som Grande Finalesjöng medverkande och publik gemensamt Land, du välsignade. 

​

På kvällen avåt de medverkande och många i publiken en delikat supé på Voxna Herrgård och fick som påbröd ”spisa Jussi” med Harald Henrysson som guide. Han hade valt ett antal mindre vanliga inspelningar med Jussi, däribland flera med den mycket unge Jussi. 

​

På tisdagsförmiddagen presenterade Nils-Göran Olve i ord och ton den folkkära sångerskan Kjerstin Dellert och lyfte fram både hennes ljusa och mörka sidor. Till sin hjälp hade han tre personer som kunde berätta personliga minnen av fru Dellert: den välkända radio- och TV-profilen Niklas Lindblad, Sonny Wallentin och dennes tenorkollega Erland Hagegård. Den sistnämnde bidrog också med lite showinslag och ledde till och med publiken i allsång. Som helhet blev den tjugoförsta upplagan av Jussifesten ännu en stor framgång.

​

​

TEXT: GÖRAN FORSLING